Ett svunnet Stockholm
Varför rev man Klara-kvarteren?...tänk vad mysigt Stockholm hade varit om dessa gamla hus och kvarter funnits kvar. Jag känner ett par äldre originalare nu i 80-årsåldern som jobbade i Klara på 50-talet och dom har berättat många och roliga historier...från ett svunnet Stockholm.
Foto: Klara kvartern ca 1930
Klarabohemerna kallas den grupp författare, frilansjournalister och konstnärer som förde sin tillvaro kring Klarakvarteren i Stockholm (numera nedre Norrmalm). Bohemeran varade från slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet då det mesta av gamla Klara revs, men höjdpunkten låg främst under 1930- och 40-talen.
Klarakvarteren blev en naturlig mötesplats då många av de stora tidningarnas redaktioner och flera tryckerier låg där. Dessa utgjorde en del av bohemernas försörjning, då tidningarna ibland emottog och publicerade deras alster i form av dikter och berättelser.
Ersättningen som betalades ut för texterna var inte hög, men räckte för en runda på krogen eller något av ölkaféerna. Några av stamställena var Café Cosmopolite på Vasagatan och senare restaurang Pilen på Bryggargatan. Bohemlivet var ett ständigt framhankande, och de flesta levde ur hand i mun. Man bodde på billiga småhotell eller på golv och soffor hos gästfria och bättre ställda bekanta. Ibland sovs det i ateljéer och på papperslager. Inte heller uteliggarlivet var främmande.
Klarakvarteren blev en naturlig mötesplats då många av de stora tidningarnas redaktioner och flera tryckerier låg där. Dessa utgjorde en del av bohemernas försörjning, då tidningarna ibland emottog och publicerade deras alster i form av dikter och berättelser.
Ersättningen som betalades ut för texterna var inte hög, men räckte för en runda på krogen eller något av ölkaféerna. Några av stamställena var Café Cosmopolite på Vasagatan och senare restaurang Pilen på Bryggargatan. Bohemlivet var ett ständigt framhankande, och de flesta levde ur hand i mun. Man bodde på billiga småhotell eller på golv och soffor hos gästfria och bättre ställda bekanta. Ibland sovs det i ateljéer och på papperslager. Inte heller uteliggarlivet var främmande.
Klarabohemerna var företrädesvis män, med centralgestalter som Nils Ferlin (1898-1961), Victor Arendorff (1878-1958), Helmer Grundström (1904-1986) och Emil Hagström (1907-1970). Men några få kvinnliga röster fanns också i bohemkretsarna, bland andra Magda Lagerman (1909-1990) och Ester Sjöblom (1908-1953).
Den litterära stilen och formen var framförallt kortprosan; noveller och dikter. Anspråkslösa sådana, men färgade av skrivlust och präglade av tidsandan och staden. Men då flera av Klaraförfattarna hade sina rötter utanför Stockholm var även landsbygdsmotivet förekommande.
"Nog finns det problem
utav alla de slag
och bekymmer, men sånt
gäller ju över lag.
En fattig bohem
måste leva var dag
och har rakt inte råd att spara.
Varken sorg eller plåga
må störa hans frid
ty han är en förmåga,
han bidar sin tid
medan dagarna gå
och han tar sin klass II
på ett ölschapp i gamla Klara."
Ur Balladen om Eken (1947) av Ruben Nilsson (1893-1971)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar